Göteborgsoperan – En opera med bredd & djup

Belägen vid Lilla Bommen

Göteborgsoperan vid Lilla Bommen, i hamnen invid Nordstan, invigdes hösten 1994 och ersatte då den gamla Stora Teatern Kungsparken – Storan från 1859 – som musikteater. Göteborgsoperan har teknik- och scenkapacitet att spela även de verkligt pompösa jätteoperorna; om regissören exempelvis vill ha en flock elefanter i Aida går detta bra. Den stora salongen är byggd som en klassisk hovteater med parkett och balkonger. Det finns totalt 1301 platser. Göteborgsoperan har också en mindre salong för 200-300 personer. Foajén, som är stor och ljus och påminner om ett fartygsdäck, används till mindre konserter.

Prologen = debatt i 50 år

Göteborgsoperan är alldeles ny, men har redan en lång historia. Prologen har varit en drygt 50-årig debatt. Redan i slutet av 1930-talet tyckte musiker och skådespelare att Storan kändes trång och omodern, inte minst jämfört med Stadsteatern. På 40-talet trodde alla att det nya operahuset låg så nära i tiden att musiker och sångare började flytta till Göteborg för att invänta de nya jobben. Men operan dröjde och tomtförslagen avlöste varandra. Det lutade länge åt Trädgårdsföreningen eller området kring Gamla Ullevi. Götaverken ville bygga en operapråm.

I slutet av 1960-talet ansågs bygget så bergsäkert att ivriga kommittéer började skissa på premiärkvällens program. Nicholai Gedda och Birgit Nilsson städslades tiU en invigning 1972 – vilken sköts upp till 1974 som sköts upp till 1976 till 1981 till 1989. Men i december 1990 fick Göteborg operapengar av riksdagen. Arkitektfirman Lund & Valentin stod för ritningarna. Chefsarkitekten Jan Izikowitz ledde projektet. Det skulle bli den första stora musikteater som byggdes i Sverige efter operan i Stockholm 1898.

En opera i medgångar och motgångar

Men problemen var inte över bara för att det fanns ritningar och pengar. Åren 1991-94 sinkades bygget av bland annat en Översvämning, en konkurs, stulna ritningar och internt bråk. Samtidigt var den anspråkslösa exteriören föremål för skarp skottväxling i debatter och på insändarsidor (vanligen med argument av typen: »Här har man väntat i 50 år på en opera – och så ser den inte riktigt klok ut!«) Ett tag var operans utseende ett lika gångbart samtalsämne som det dåliga vädret. De argaste belackarna tyckte att den liknade ett gult hamnskjul.

I en presentationsfolder från Göteborgsoperan försvarades husets enkla yttre med orden: »Vad är det som säger att ett operahus nödvändigtvis måste vara finare än ett bostadshus? Måste fest vara vräkigare än vardag?« När invigningen äntligen var avverkad den 2 oktober 1994 visade det sig dock att operan – trots allt trassel och alla eventuella likheter med bråthögar och redskapsskjul – blev precis den publikmagnet man hade hoppats på. Den första hösten spelades såväl Aniara, Figaros bröllop som Läderlappen för fulla hus.

Hemsida: Göteborgoperan